Arkiv för maj, 2012

Pollenallergi (ögonallergi) – ett säkert vårtecken

- 21 maj

Äntligen! Ännu en av dessa ljusa underbara vårar!
Men med den också röda ögon, klåda och massor av tårar

Den allergiska konjunktiviten (konjunktiva är den slemhinna som täcker ögonvitan och insidan på ögonlocken, samma typ av slemhinna som finns i näsa och svalg) är ett lika säkert som ovälkommet vårtecken.
Kännetecknas av ihärdigt kliande, svullna, rodnade och ibland rinnande ögon. Inte sällan i argsint förening med häftigt nysande och lika rinnande och kliande näsa. Då kallas ju eländet oftast för hösnuva, även om de flesta i vårt urbaniserade samhälle numera sällan kommer i närkontakt med hö.
Men det är många växter som i sin förökningsiver sprider sina fröpartiklar i de ljumma vårvindarna.
Al, gräs, gråbo, björk, för att bara nämna ett fåtal. Undrar om kanske även dammallergiker får det lite värre på våren; höststädning har man ju hört talas om men nog smiter man hellre ut i vårsolen än drar ett varv med dammsugaren ?

Tipsen för att lindra allergibesvär är de vanliga: Försök undvika de ämnen du tror orsakar allergin.
Ibland bättras tillståndet också av säsongsvis injektionsbehandling med cortison, eller med s.k. hyposensibilisering där man försöker lura kroppen att bättre acceptera det retande ämnet. Men ofta är det enklare att använda s.k. antihistamin-preparat i tablettform.

När det gäller ögondroppar behandlar man helt enkelt efter symptomens svårighetsgrad; lindriga besvär dämpas någorlunda effektivt med receptfria droppar som Lumudal eller Lecrolyn. När det inte ger effekt krävs receptbelagda allergidroppar som exempelvis Opatanol eller Zaditen (den senare finns även som engångspipett utan konserveringsmedel). Dessa är rena s.k. antihistamin-preparat och tämligen kraftfulla, men behöver ibland kompletteras med cortisondroppar. Det kan vara en fördel att undvika konserveringsmedel, och då heter preparatet engångspipett Opnol. Som förstås kräver recept.
Det är ju klokt att låta en ögonläkare bedöma ögonen, så att så korrekt behandling som möjligt kan sättas in.

Capio Medocular har ögonmottagningar i Stockholm, Uppsala och Malmö samt helprivat mottagning i Göteborg. Välkommen !

Min ögonoperation med ICL

- 7 maj

12 april. Operationsdag på Capio Medocular i Uppsala. Äntligen är det dags! Efter undersökning hos både optiker och kirurg och iridektomi (behandling där man gör små öppningar i iris) är det äntligen dags för själva operationen.
Den metod som passar mitt synfel bäst är ICL.
Känner mig inte speciellt nervös, mer förväntansfull. Hur fort kommer synskärpan? Har jag ont efteråt? Kommer jag att se tydligt i morgon?
Allt det här sitter jag som optiker och pratar med patienter om, men nu ska jag uppleva allt själv.

Väl på kliniken möts jag av kollegor som lyckönskar mig och undrar om jag är nervös.
Sköterskan Marie-Louise följer mig till väntrummet utanför operationssalen där jag möts av Jeanette, som är marknadsansvarig. Hon vill intervjua mig och spela in en liten filmsnutt.
Snart dyker operationsköterskan Karin upp och ska ge mig ögondroppar. Hon kommer flera gånger under den närmaste halvtimman- jag får ögondroppar som både bedövar och vidgar pupillen, dessutom får jag lite lugnande.
Sedan är det dags att följa med till operationssalen där jag möts att kirurgen Pekka, op. sköterskan Bosse och undersköterskan Maud, Jeanette följer också med in på operation.
Får lägga mig i en ”tandläkarstol”. Doktorn går igenom proceduren och förklarar att själva ingreppet tar ca 7 minuter per öga, resten av tiden går åt till förberedning av lins och rengöring av mitt öga.
Mitt högra öga ska opereras först.
Ansiktet täcks med ett skynke, får hakar som spänner upp ögonlocken (så jag inte kan blinka), sedan blir jag ombedd att titta mot en stark lampa.
Själva ingreppet gör inte ont, känner ett litet hugg när man gör själva snittet. Det jobbiga är att titta mot den starka lampan- jag blir rejält bländad.
Och sedan är det klart! Skynket och haken tas bort. Doktorn börjar förbereda vänstra linsen. Och där ligger jag och tittar mig omkring. Först är jag bara bländad, allt har ett brunt sken. Men sedan upptäcker jag att jag ser!
Jag har varit rejält närsynt hela mitt liv, utan glasögon eller linser har jag sett skarpt på ungefär 10 cm avstånd. Och när jag nu ligger där i stolen och tittar på ”armen” som håller fast mikroskopet på ungefär 1,5 m avstånd inser jag att jag kan läsa vad det är för märke på instrumentet… Det har kanske gått 5 minuter, men jag ser. Visserligen lite suddigt, men ändå.
Sedan är det dags för operation av vänstra ögat och jag kan knappt vänta hur jag kommer att se efter det- med båda ögonen…

Operationen går bra och efter ingreppet får jag vila ut i väntrummet. Är helt fascinerad- jag kan se! Får instruktioner om ögondropparna jag ska ta närmaste 10 dagarna och får en återbesökstid till doktorn.
Och optiker som jag är och gillar det där med synskärpor, måste jag förstås gå och titta på en synskärpetavla. Och det är helt fantastiskt, drygt 30 minuter efter operationen ser jag nästan lika bra som jag gjorde med glasögonen innan. Kan inget annat än att le…

Och dagen efter vaknar jag i ett skarpt sovrum, ser siffrorna på klockradion (utan att kisa eller utan att krypa in i klockan), kan se texten på schampoflaskorna som står på badrumskanten. Kan se mig själv skapt i spegeln på ett normalt avstånd.
Små vardagsting, men enorm skillnad för mig och självklart är det en stor lycka att även se skarpt på långt håll!