Min ögonoperation med ICL

- 7 maj

12 april. Operationsdag på Capio Medocular i Uppsala. Äntligen är det dags! Efter undersökning hos både optiker och kirurg och iridektomi (behandling där man gör små öppningar i iris) är det äntligen dags för själva operationen.
Den metod som passar mitt synfel bäst är ICL.
Känner mig inte speciellt nervös, mer förväntansfull. Hur fort kommer synskärpan? Har jag ont efteråt? Kommer jag att se tydligt i morgon?
Allt det här sitter jag som optiker och pratar med patienter om, men nu ska jag uppleva allt själv.

Väl på kliniken möts jag av kollegor som lyckönskar mig och undrar om jag är nervös.
Sköterskan Marie-Louise följer mig till väntrummet utanför operationssalen där jag möts av Jeanette, som är marknadsansvarig. Hon vill intervjua mig och spela in en liten filmsnutt.
Snart dyker operationsköterskan Karin upp och ska ge mig ögondroppar. Hon kommer flera gånger under den närmaste halvtimman- jag får ögondroppar som både bedövar och vidgar pupillen, dessutom får jag lite lugnande.
Sedan är det dags att följa med till operationssalen där jag möts att kirurgen Pekka, op. sköterskan Bosse och undersköterskan Maud, Jeanette följer också med in på operation.
Får lägga mig i en ”tandläkarstol”. Doktorn går igenom proceduren och förklarar att själva ingreppet tar ca 7 minuter per öga, resten av tiden går åt till förberedning av lins och rengöring av mitt öga.
Mitt högra öga ska opereras först.
Ansiktet täcks med ett skynke, får hakar som spänner upp ögonlocken (så jag inte kan blinka), sedan blir jag ombedd att titta mot en stark lampa.
Själva ingreppet gör inte ont, känner ett litet hugg när man gör själva snittet. Det jobbiga är att titta mot den starka lampan- jag blir rejält bländad.
Och sedan är det klart! Skynket och haken tas bort. Doktorn börjar förbereda vänstra linsen. Och där ligger jag och tittar mig omkring. Först är jag bara bländad, allt har ett brunt sken. Men sedan upptäcker jag att jag ser!
Jag har varit rejält närsynt hela mitt liv, utan glasögon eller linser har jag sett skarpt på ungefär 10 cm avstånd. Och när jag nu ligger där i stolen och tittar på ”armen” som håller fast mikroskopet på ungefär 1,5 m avstånd inser jag att jag kan läsa vad det är för märke på instrumentet… Det har kanske gått 5 minuter, men jag ser. Visserligen lite suddigt, men ändå.
Sedan är det dags för operation av vänstra ögat och jag kan knappt vänta hur jag kommer att se efter det- med båda ögonen…

Operationen går bra och efter ingreppet får jag vila ut i väntrummet. Är helt fascinerad- jag kan se! Får instruktioner om ögondropparna jag ska ta närmaste 10 dagarna och får en återbesökstid till doktorn.
Och optiker som jag är och gillar det där med synskärpor, måste jag förstås gå och titta på en synskärpetavla. Och det är helt fantastiskt, drygt 30 minuter efter operationen ser jag nästan lika bra som jag gjorde med glasögonen innan. Kan inget annat än att le…

Och dagen efter vaknar jag i ett skarpt sovrum, ser siffrorna på klockradion (utan att kisa eller utan att krypa in i klockan), kan se texten på schampoflaskorna som står på badrumskanten. Kan se mig själv skapt i spegeln på ett normalt avstånd.
Små vardagsting, men enorm skillnad för mig och självklart är det en stor lycka att även se skarpt på långt håll!

  
Tiina har jobbat som optiker sedan 2000. På Capio Medocular gör hon patientbedömningar för synfelskirurgi, hon vägleder patienten i metodval och undersöker ögonen. På fritiden tycker hon om att vara med familjen, vara skapande och kreativ (typ måla, rita) och musik (sjunga, spela piano, lyssna på musik).

Kommentera detta inlägg