Inlägg om ‘patientberättelse’

5 år sedan min RLE-/gråstarroperation på Capio Medouclar

- 8 februari

Tiden går fort och man vänjer sig vid det mesta. Självklart har jag vant mig vid att slippa glasögon och tänker oftast inte så mycket på det. Men i vissa situationer känner jag mig fortfarande så tacksam över min syn. Som när man är ute med vänner och alla börjar leta efter sina läsglasögon för att kunna läsa menyn, eller när jag hittar ett par coola solglasögon (som jag inte behöver lämna in på slipning), för att inte tala om när man ska läsa sms. Det senare gör man ju  dagligen.

Det var inte roligt att bli ålderssynt och märka att armarna blev längre och längre varje gång man skulle läsa något. Trots att jag jobbar på den ögonklinik i Sverige som har absolut störst och längst erfarenhet av linsoperationer så fegade jag ändå. Konstigt nog inte för att jag var orolig för resultatet, vilket de flesta är. Men då jag arbetat så länge på Capio Medocular så vet jag hur få det är som faktiskt inte blir nöjda. Däremot var jag oerhört rädd för själva operationen och fantiserade vitt och brett om hur jag skulle svimma eller kräkas under operationen. Men när jag (hade tur) och fick gråstarr på ena ögat, behövde jag ju inte tveka längre – dags för operation. Och då så klart av båda ögonen. Så adjöss med mina ögons naturliga linser och välkommen plastlinser!

Operationen gick alldeles galant, vilket jag bloggade om i samband med den. Jag varken kräktes eller svimmade, inte såg jag något heller direkt efter operationen, då allt bara var suddigt, men det skrämde mig inte heller. Men känslan när jag vaknade på morgonen och kunde läsa sms från mina barn, den känslan glömmer jag aldrig. Det var magiskt – som trolleri.

Ibland får jag frågan om jag upplever något negativt efter min operation? Men, nej, det tycker jag inte. Försämrat mörkerseende har jag fått och behöver därför en bra läslampa när det är mörkt. Men försämrat mörkerseende får ju alla med åldern i alla fall. Halos/ljuskäglor runt lampor och stearinljus är sådant som en del kan besväras av. Jag har dem och jag ser dem, men det mesta i livet är kompromisser och får jag välja på att ha glasögon och slippa halos, eller att ha dessa ljuskäglor ibland och slippa glasögon – då är valet väldigt lätt. Det är underbart att slippa vara beroende av läsglasögon och slippa så ut så här!

fore_op

Därför valde ögonkirurgen ICL

- 14 augusti

 

Nu har det gått 10 år sedan jag operade mitt synfel (närsynthet) med ICL. Jag är 58 år och ser fortfarande hur bra som helst, kan både läsa och inte minst – operera  – utan glasögon.

För mig var det ett självklart val att välja ICL (implantable contact lens) som metod när jag själv skulle opereras. Jag har utfört så oerhört många operationer med ICL och de flesta patienter är mycket nöjda, så jag visste att det skulle bli bra. Jag hade även varit runt i världen och utbildat andra kirurger i metoden. Så ICL känns lite grann som min baby.

Jag valde att operera ett öga som ser bra på nära håll och det andra att se bra på långt håll. Det kallas monovision, men passar inte riktigt för alla. Om man passar för monovision eller inte testas först med vanliga kontaktlinser under några veckor för att se om hjärnan kan ställa om sig. För mig fungerar det perfekt och gör att jag ännu inte behöver några läsglasögon trots att jag numer närmar mig 60 år.

De flesta som ska operera sitt synfel tänker oftast laser, men det är långt ifrån alla som passar för laser. Hornhinnan ska vara tillräckligt tjock och jämn, det kan göra rätt ont de närmaste dagarna och läkningen kan ta några månader. Med ICL så har man ingen smärta och man ser bra i princip direkt efter operationen. Man kan använda sig av ICL för nästan alla typer av synfel. Man måste dock ha tillräckligt med plats i ögat eftersom linsen placeras framför den egna linsen. I och med att den biologiska linsen är kvar och ingen vävnad har lasrats bort så är metoden också reversibel, d v s om man av någon anledning skulle ångra sig så kan man alltid ta ut ICL linsen igen. Många tycker att det känns skönt att veta det, fast jag har faktiskt bara tagit ut någon enstaka lins sedan vi började med ICL 1998 på Medocular.

Flera av medarbetarna här på Capio Medocular har också valt ICL för sina egna synfelsoperationer för att de tycker att det är en sådan bra och säker metod. Själv brukar jag alltid säga att det enda jag ångar är att jag inte opereade mig tidigare, det säger i och för sig de flesta av våra patienter :-).

Nöjd patient bloggar om sin ögonlaseroperation

- 19 mars

En av våra nöjda patienter har delat med sig av sin upplevelse av hennes ögonoperation hos Capio Medocular / Holmquist Optik Synsam i Örebro – på sin blogg. På bloggen ”Matplatsen” kan du följa Victoria före och under operationen i olika blogginlägg.

På hennes blogg kan man också få massa tips på goda recept :-)

Linnéa, en klarsynt optiker

- 29 oktober

Det här är Linnéa, hon har haft glasögon sen hon var åtta år! Eftersom hon är optiker så har hon under hela sitt yrkesliv haft god tillgång till synhjälpmedel, både glasögon och kontaktlinser. Det har fungerat bra med glasögon men med kontaktlinser har resultatet blivit sämre. För ungefär ett halvår sen började hon få problem med sin syn, framför allt på nära håll och på kvällstid. Hon kontaktade då mig och undrade om det kunde vara gråstarr och om man i så fall kunde göra något åt hennes synfel också. Hon lever ett aktivt och socialt liv, umgås med vänner, barn och barnbarn. Gillar att resa och köra motorcykel. När hon blivit undersökt hos oss så visade det sig att hon hade gråstarr och eftersom hon bor i Stockholm där landstinget godkänner co-payment (det innebär att landstinget betalar operationen och en standardlins och man själv betalar mellanskillnad för en mer avancerad lins) så funderade hon på om hon skulle välja en multifokal lins. Så efter en tids fundering gjorde hon slag i saken och bestämde sig för den multifokala linsen. Den korrigerar hennes översynthet,astigmatism och ålderssynthet. Nu har det gått två veckor sedan operationen och jag träffade Linnéa för att ställa lite frågor om hur hon tycker att det fungerar.

Hon säger: ”Jag är förvånad att jag inte har några besvär med skav eller irritation i ögonen. Jag har inte haft ont alls. Och operationen i sig var inte heller obehaglig, det enda som var lite jobbigt var den starka lampan som man måste titta in i under ingreppet. Synmässigt så ser jag mycket bra på nära håll, jag läser obehindrat. För att kunna se en bildskärm måste jag anpassa avståndet till skärmen, flytta den närmare. På långt håll ser jag bra men det är inte helt perfekt än, jag märker att jag ser mycket bättre när jag har båda ögonen öppna än om jag tittar med ett öga i taget. Jag märker av optiska ljusfenomen om jag tittar direkt mot en ljuskälla. De ser ut som snöänglar i nedre delen av synfältet men jag visste  ju om att det kunde bli så. Jag är så glad att jag gjorde det här och det enda negativa är rivsåren jag får i tinningarna när jag försöker ta av mig mina glasögon som inte finns där.”

Tack Linnéa för att vi fick förtroendet att operera dina ögon! Slutligen vill jag bara tillägga att det normala är ändå att man kan ha lite besvär med skav och irritation efter en sådan här operation då ögonen har varit med om något ganska jobbigt dessutom så är det mycket individuellt hur lång tid det tar för en person att vänja sig vid multifokala linser. I Linnéas fall har det gått fort.

 

Efter en gråstarr/RLE-operation

- 11 februari

OperationsteametNu är min ögonoperation äntligen genomförd och jag kan bara konstatera att jag har våndats helt i onödan. Det var inte läskigt, det starka ljuset var inte alls så starkt som jag hade förväntat mig. Jag slutade inte andas och allt var över på ett ögonblick.

Mina underbara kollegor visade verkligen hur skickliga och professionella de är. Även om jag har jobbat på Capio Medocular i många år, så var jag ändå väldigt nervös. Men efter lite lugnande medicinering och bedövningsdroppar i ögonen så var det dags.

Många har talat om det starka, bländande ljuset – men jag tyckte inte att det var särskilt starkt och heller inte bländande. Många har frågat mig om man inte ser knivar och andra operationsinstrument, men man ser faktiskt ingenting – bara ljus och mörker. Kirurgen, Göran Helgason, frågade om jag ville att han skulle berätta vad han gjorde och det ville jag. Det kändes mycket bra att hela tiden veta vad han gjorde.

Efter operationen var det stor lättnad att det var över – kaffe har aldrig smakat så bra som just då.

Jag var oerhört dimsynt och såg det mesta i olika lila nyanser efter operationen, dessutom såg det ut som om hela Göteborg åter satt upp julbelysningen utomhus. Det var enormt vackert med alla strålar, stjärnor och glorior runt ljuskällorna, vilket var resultatet av de pupillvidgande ögondropparna man får. Efter ett par timmars vila hemma så fick middagen intas med solglasögon och hemmet fick ha ”mysbelysning”. Såg fortfarande nästan ingenting när jag gick till sängs.

Vaknade på lördag morgon och kunde SE! Hade lite lätt huvudvärk och lite småvärk i det ena ögat, som försvann efter en Alvedon. Iväg till kliniken för ett återbesök – och där blev både jag och kirurgen förvånade över det fantastiska resultatet.

Innan operationen såg jag 0,3 på vänster öga, där jag hade gråstarr och 0,6 på mitt högra öga. Med starkaste glasögon kunde jag komma upp i 0,8 med båda ögonen tillsammans. Men nu, dagen efter operation såg jag 1,0 på respektive öga (full syn) och 1,3 tillsammans på avstånd. Jag läser minsta texten på näravstånd. Jag är lyrisk – och det är även kirurgen.

I går (två dagar efter operationen) tittade jag på TV - det gick utmärkt att läsa texten även på håll utan glasögon. Det känns så overkligt så jag har ännu inte vågat kasta alla mina glasögon, men de har fått försvinnan in i ett skåp och där hoppas jag att de ska få ligga tills det är dags att lämna dem till glasögoninsamlingen. Tänk vad med massa plats jag kommer ha i handväskan.

Eftersom jag fortfarande är nyopererad så är ögat grusigt, ljuskänsligt, lite dimmigt och lite ”svajigt” så helt tipp topp är inte allt ännu. Men jag vet ju att de här besvären försvinner inom kort och då håller jag tummarna för att mitt goda operationsresultat får hålla i sig även när läkningsprocessen är klar.

Fler medarbetare väljer att operera sina ögon

- 19 september

Nu har flera av Capio Medoculars medarbetare opererat sina synfel och delar med sig av dem i ett par filmklipp. I den ena filmen så samtalar Karin Jochnick, ögonsjuksköterska, Gitte Ådahl, undersköterska och Helena Thurén, leg. optiker om sina erfarenheter om operationerna, hur de tänkte innan och hur det blev. Då de hade olika typer av synfel, har de också opererats med olika metoder.

I den andra filmen får vi följa leg. optiker Tiina Ragnarsson som opererat sig med ICL för sin närsynthet, vi följer henne före, under och efter operationen.

Du kan även läsa om några fler av Capio Medoculars medarbetare som har delat med sig av sin berättelse om operationen på vår hemsida. Där kan du till vänster i menyn, klicka på olika behandlingsmetoder och läsa vem som har gjort vad.

Får se om jag blir nästa medarbetare som opererar mig – eller om någon annan hinner före :-)

Min ögonoperation med ICL

- 7 maj

12 april. Operationsdag på Capio Medocular i Uppsala. Äntligen är det dags! Efter undersökning hos både optiker och kirurg och iridektomi (behandling där man gör små öppningar i iris) är det äntligen dags för själva operationen.
Den metod som passar mitt synfel bäst är ICL.
Känner mig inte speciellt nervös, mer förväntansfull. Hur fort kommer synskärpan? Har jag ont efteråt? Kommer jag att se tydligt i morgon?
Allt det här sitter jag som optiker och pratar med patienter om, men nu ska jag uppleva allt själv.

Väl på kliniken möts jag av kollegor som lyckönskar mig och undrar om jag är nervös.
Sköterskan Marie-Louise följer mig till väntrummet utanför operationssalen där jag möts av Jeanette, som är marknadsansvarig. Hon vill intervjua mig och spela in en liten filmsnutt.
Snart dyker operationsköterskan Karin upp och ska ge mig ögondroppar. Hon kommer flera gånger under den närmaste halvtimman- jag får ögondroppar som både bedövar och vidgar pupillen, dessutom får jag lite lugnande.
Sedan är det dags att följa med till operationssalen där jag möts att kirurgen Pekka, op. sköterskan Bosse och undersköterskan Maud, Jeanette följer också med in på operation.
Får lägga mig i en ”tandläkarstol”. Doktorn går igenom proceduren och förklarar att själva ingreppet tar ca 7 minuter per öga, resten av tiden går åt till förberedning av lins och rengöring av mitt öga.
Mitt högra öga ska opereras först.
Ansiktet täcks med ett skynke, får hakar som spänner upp ögonlocken (så jag inte kan blinka), sedan blir jag ombedd att titta mot en stark lampa.
Själva ingreppet gör inte ont, känner ett litet hugg när man gör själva snittet. Det jobbiga är att titta mot den starka lampan- jag blir rejält bländad.
Och sedan är det klart! Skynket och haken tas bort. Doktorn börjar förbereda vänstra linsen. Och där ligger jag och tittar mig omkring. Först är jag bara bländad, allt har ett brunt sken. Men sedan upptäcker jag att jag ser!
Jag har varit rejält närsynt hela mitt liv, utan glasögon eller linser har jag sett skarpt på ungefär 10 cm avstånd. Och när jag nu ligger där i stolen och tittar på ”armen” som håller fast mikroskopet på ungefär 1,5 m avstånd inser jag att jag kan läsa vad det är för märke på instrumentet… Det har kanske gått 5 minuter, men jag ser. Visserligen lite suddigt, men ändå.
Sedan är det dags för operation av vänstra ögat och jag kan knappt vänta hur jag kommer att se efter det- med båda ögonen…

Operationen går bra och efter ingreppet får jag vila ut i väntrummet. Är helt fascinerad- jag kan se! Får instruktioner om ögondropparna jag ska ta närmaste 10 dagarna och får en återbesökstid till doktorn.
Och optiker som jag är och gillar det där med synskärpor, måste jag förstås gå och titta på en synskärpetavla. Och det är helt fantastiskt, drygt 30 minuter efter operationen ser jag nästan lika bra som jag gjorde med glasögonen innan. Kan inget annat än att le…

Och dagen efter vaknar jag i ett skarpt sovrum, ser siffrorna på klockradion (utan att kisa eller utan att krypa in i klockan), kan se texten på schampoflaskorna som står på badrumskanten. Kan se mig själv skapt i spegeln på ett normalt avstånd.
Små vardagsting, men enorm skillnad för mig och självklart är det en stor lycka att även se skarpt på långt håll!

Min ögonoperation – adjöss med läsglasögonen!

- 19 mars

Jag har intervjuat en av mina kollegor, Gitte Ådahl, som är undersköterska på Capio Medoculars klinik i Göteborg. Gitte genomförde för några år sedan en ögonoperation med RLE, efter det att hon hade tröttnat på att inte kunna se varken på långt eller nära håll.

Gitte, hur länge funderade du på din ögonoperation?
- Jag lekte med tanken i cirka två-tre år innan jag ”fick nog” av läsglasögonen. Alternativet var att skaffa proggressiva glasögon. Då gjorde jag en screening för att se om det över huvudtaget gick att göra något åt mitt synfel. Sedan var det enkelt att bestämma sig och det gick snabbt när jag väl bestämt mig och tänkt över risker mm.

Vad hade du för synfel innan operationen?
- Jag var ålderssynt. Det kom smygande under 5-6 års tid, med början när jag var runt 39. Mina läsglasögon var innan operationen +1,75. Innan synnedsättningen började hade jag en perfekt syn.

Vad tyckte du var mest besvärande med ditt synfel?
- Att alltid vara beroende! Det var en jobbig känsla att behöva tänka på att alltid ha med sig läsglasögonen. De vardagliga tingen var värst, tex att läsa liten text, plocka ut en sticka ur fingret, att se maten på tallriken, att inte kunna zooma in synen när det behövdes, som man alltid gjort förut.

Var du aldrig rädd att något inte skulle gå som planerat?
- Det är klart att man tänkte lite på risker, men det är ju så många som gjort detta före mig och de jag kom i kontakt med har varit helnöjda. Så jag tänkte att jag får ta den risken. För vem vet, kanske jag hade fått gråstarr i framtiden och då måste jag ändå göra samma ingrepp. Då är det bättre att göra det nu än senare tänkte jag.

Vilken metod är du opererad med – och varför?
-Jag är opererad med en teknik som heter RLE (Refracive Lens Exchange)- eller CLE, som går ut på att man byter ut den naturliga linsen mot en konstgjord, precis som vid en gråstarroperation. Jag valde en multifokal lins, som gör att man kan se bra på både långt och nära håll, det var det som passade mig bäst med mitt ålderssende Den lins jag valde heter ReSTOR.

Vad tyckte du var läskigast med själva ingreppet?
- Egentligen tyckte jag inte själva operationen var så läskig utan det värsta skulle varit om jag blev blind efter operationen. Men doktorn försäkrade mig om att man kan inte bli blind av ett sådant ingrepp!

Gjorde det ont?
- Nej, jag kände ingenting.

Hur kändes det efteråt?
- Det kändes lite blött och suddigt i ögat men annars kändes det som vanligt.

Hur lång tid tog det innan du såg bra efter operationen?
- Jag opererade ju ett öga i sänder med en veckas mellanrum. Det var lite jobbigt i mellantiden innan ögonen fick vänja sig tillsammans. Men redan på eftermiddagen, efter jag opererat mitt första öga, kunde jag läsa liten text i mobiltelefonen, vilket var en omöjlighet innan. Jag såg suddigt men samtidigt bra första dagarna. Efter jag opererat mitt andra öga tog det kanske några dagar, sedan såg jag perfekt!

Vad är det bästa med att slippa glasögon?
- Frihetskänslan, jag har ”lurat” åldrandet :-))

Här kan du även se en film om Gittes operation.