Väl på kliniken möts jag av kollegor som lyckönskar mig och undrar om jag är nervös.
Sköterskan Marie-Louise följer mig till väntrummet utanför operationssalen där jag möts av Jeanette, som är marknadsansvarig. Hon vill intervjua mig och spela in en liten filmsnutt.
Snart dyker operationsköterskan Karin upp och ska ge mig ögondroppar. Hon kommer flera gånger under den närmaste halvtimman- jag får ögondroppar som både bedövar och vidgar pupillen, dessutom får jag lite lugnande.
Sedan är det dags att följa med till operationssalen där jag möts att kirurgen Pekka, op. sköterskan Bosse och undersköterskan Maud, Jeanette följer också med in på operation.
Får lägga mig i en ”tandläkarstol”. Doktorn går igenom proceduren och förklarar att själva ingreppet tar ca 7 minuter per öga, resten av tiden går åt till förberedning av lins och rengöring av mitt öga.
Mitt högra öga ska opereras först.
Ansiktet täcks med ett skynke, får hakar som spänner upp ögonlocken (så jag inte kan blinka), sedan blir jag ombedd att titta mot en stark lampa.
Själva ingreppet gör inte ont, känner ett litet hugg när man gör själva snittet. Det jobbiga är att titta mot den starka lampan- jag blir rejält bländad.
Och sedan är det klart! Skynket och haken tas bort. Doktorn börjar förbereda vänstra linsen. Och där ligger jag och tittar mig omkring. Först är jag bara bländad, allt har ett brunt sken. Men sedan upptäcker jag att jag ser!
Jag har varit rejält närsynt hela mitt liv, utan glasögon eller linser har jag sett skarpt på ungefär 10 cm avstånd. Och när jag nu ligger där i stolen och tittar på ”armen” som håller fast mikroskopet på ungefär 1,5 m avstånd inser jag att jag kan läsa vad det är för märke på instrumentet… Det har kanske gått 5 minuter, men jag ser. Visserligen lite suddigt, men ändå.
Sedan är det dags för operation av vänstra ögat och jag kan knappt vänta hur jag kommer att se efter det- med båda ögonen…

Operationen går bra och efter ingreppet får jag vila ut i väntrummet. Är helt fascinerad- jag kan se! Får instruktioner om ögondropparna jag ska ta närmaste 10 dagarna och får en återbesökstid till doktorn.
Och optiker som jag är och gillar det där med synskärpor, måste jag förstås gå och titta på en synskärpetavla. Och det är helt fantastiskt, drygt 30 minuter efter operationen ser jag nästan lika bra som jag gjorde med glasögonen innan. Kan inget annat än att le…

Och dagen efter vaknar jag i ett skarpt sovrum, ser siffrorna på klockradion (utan att kisa eller utan att krypa in i klockan), kan se texten på schampoflaskorna som står på badrumskanten. Kan se mig själv skapt i spegeln på ett normalt avstånd.
Små vardagsting, men enorm skillnad för mig och självklart är det en stor lycka att även se skarpt på långt håll!

Att förändra ögats brytkraft är något som man velat göra väldigt länge, men det dröjde innan man hade metoder för att göra detta med framgång. I mitten av 1970-talet utvecklade en rysk ögonläkare, Svyatoslavn Fyodorov, en metod där man med en diamantkniv skar i ögats hornhinna för att på så vis ändra form på den. Denna metod, som heter Radial Keratotomy (RK), har blivit ersatt av modernare metoder, men den har lett till vidareutveckling och det förekommer fortfarande att man använder liknande metoder, t.ex. LRI, för att behandla vissa typer av synfel.
Laseroperationer började utvecklas på 1980-talet och den första metoden som lanserades kallades PRK. PRK var också den första metoden vi använde på Capio Medocular för att korrigera synfel. PRK är en så kallad ytbehandling av ögat, vilket betyder att man med lasern förändrar ögats brytkraft genom att ta bort vävnad på hornhinnans yta. Även PRK vidareutvecklades och fick nya namn, t.ex. Elsa eller Lasek. Grundprincipen är dock densamma och den gäller för samtliga typer av ytbehandlingar med laser.

Efter PRK utvecklades en annan lasermetod, som kom att bli väldigt välkänd. Det var Lasik och den började vi på Capio Medocular använda i mitten av 1990-talet. Lasik blev snabbt väldigt populär, eftersom man slapp en del av de besvär som följde med PRK-metoden, nämligen inledande smärta och lång läkningsprocess. Dessutom kunde man behandla större synfel på ett säkrare sätt än vad man kunde gör vid PRK. Även Lasik fortsatte att utvecklas, ffa genom att man utvecklade nya metoder för att skapa det lock på hornhinnan som man gör laserbehandlingen under. I början använde man uteslutande mekaniska knivar för att skapa detta lock, en metod vi fortfarande använder på Capio Medocular, men man kan nu använda en annan laser för att skapa locket. Man har inte kunnat se någon skillnad i resultat beroende på hur man skapar locket.

Även lasermaskinerna har utvecklats mycket sedan början av 1980-talet. Numera används toppmoderna maskiner som har betydligt kortare behandlingstider och väldigt hög precision. Capio Medocular var år 2000 först i Sverige med vågfrontsanalys, och har sedan 2007 även använt topografistyrda laseroperationer.
På senare år har Lasik minskat i popularitet och Elsa/Lasek har ökat. Detta beror delvis på att det finns risker vid operationerna och vid Lasik är dessa risker något fler.

Man fortsatte att utveckla metoder för att korrigera synfel och på slutet av 1990-talet kom den metod som jag själv är opererad med, nämligen ICL. Vi på Capio Medocular började tidigt med denna metod och tilldelades som första klinik i Europa utmärkelsen ”Center of excellence” för ICL. I början kunde man med denna metod endast korrigera närsynthet, men sedan dess har fler och fler linser kommit och numera kan vi operera både närsynthet och översynthet, även i kombination med astigmatism. En stor fördel med ICL är därför att man kan behandla synfel som inte är så lämpliga att behandla med lasermetoderna.

Hittills har jag skrivit om metoder som lämpar sig bäst för de som bara har synfel på långt håll, dvs de som inte har kommit upp i läsglasögonåldern. Dock har ju människor faktiskt blivit äldre än 45 år ganska länge och därför har det utvecklats metoder för att korrigera även deras synproblem. Den metod som vi på Capio Medocular använder nästan uteslutande grundar sig dock på en annan ögonförändring än synfel, nämligen grå starr. Att på olika sätt plocka bort ögats naturliga lins, som vid grå starr blir grumlig, har gjorts länge. Redan de gamla egyptierna använde sig av ”starrstickare”. På 1940-talet började man utveckla linser som man kunde ersätta ögats naturliga lins med och på 1960-talet började man utveckla den ultraljudsmetod som idag används för att plocka bort ögats naturliga lins. Denna metod kallas CLE eller RLE. I slutet av 1980-talet satte man in linser som var multifokala, dvs som man kan se med både på långt håll och på nära håll med på en gång. Det är den typen av lins vi på Capio Medocular oftast använder idag, även om linserna utvecklats betydligt de senaste 20 åren och förmodligen kommer att fortsätta utvecklas i samma, om inte snabbare, takt.

Vi på Capio Medocular märker också av förändringar hos dem som kommer till oss för att få sina synfel opererade. Fler och fler känner någon som redan gjort en synfelsoperation och idag är den siffran uppe i hela 84 %. Fler och fler bestämmer sig också snabbade, endast 40 % funderar idag i 2 år eller mer innan de kommer till beslut att genomföra en operation. Det är kanske inte så kontigt att fler och fler känner någon, eller att detta leder till kortare beslutsprocess, men det är intressant att se att det fungerar.

Det var en liten genomgång av utvecklingen av synfelsoperationer och vad vi på Capio Medocular sysslar med. Man kan naturligtvis skriva hur mycket som helst om det här ämnet, så om du är nyfiken på att höra mer så tveka inte att kontakta oss.

Besökarna kommer ha möjlighet att få sitt synfel mätt och ställa alla de frågor som man kanske har men aldrig gjort sig tid med att ringa eller maila till kliniken för att ställa. Vi har märkt tidigare att det är ett enkelt och naturligt sätt att möta människor och få igång intressanta diskussioner, när man inte är i den vanliga sjukvårdsmiljön. Vi kommer att vara på plats – redo att mäta och analysera synfel och vilken behandlingsmetod (LASIK, LASEK/ELSA, ICL eller RLE) som kan vara aktuell för just dina ögon.

Välkommen förbi!

Ägg innehåller mycket lutein och zeaxantin, vilka är två färgämnen som finns naturligt i ögats gula fläck och som det är lätt för kroppen att ta upp från äggulan.
Enligt forskning kan lutein skydda ögonen både mot grå starr men även mot åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), vilket är en sjukdom som angriper gula fläcken.

De här båda färgämnena samlas baktill i ögat där de absorberar skadligt blått ljus från solens strålar och på så sätt kan de skydda ögat mot makuladegeneration som kan göra att man på sikt förlorar synen.

Capio Medoclar har sedan många år varnat för modetrender med solglasögon med blått glas, just för att de släpper igenom det skadliga ljuset som är farligt för ögat.

Avslutningsvis vill vi på Capio Medocular önska er alla en riktigt Glad Påsk – ät mycket ägg, och om du har ett par blå solglasögon – använd dem endast inomhus !

Gitte, hur länge funderade du på din ögonoperation?
- Jag lekte med tanken i cirka två-tre år innan jag ”fick nog” av läsglasögonen. Alternativet var att skaffa proggressiva glasögon. Då gjorde jag en screening för att se om det över huvudtaget gick att göra något åt mitt synfel. Sedan var det enkelt att bestämma sig och det gick snabbt när jag väl bestämt mig och tänkt över risker mm.

Vad hade du för synfel innan operationen?
- Jag var ålderssynt. Det kom smygande under 5-6 års tid, med början när jag var runt 39. Mina läsglasögon var innan operationen +1,75. Innan synnedsättningen började hade jag en perfekt syn.

Vad tyckte du var mest besvärande med ditt synfel?
- Att alltid vara beroende! Det var en jobbig känsla att behöva tänka på att alltid ha med sig läsglasögonen. De vardagliga tingen var värst, tex att läsa liten text, plocka ut en sticka ur fingret, att se maten på tallriken, att inte kunna zooma in synen när det behövdes, som man alltid gjort förut.

Var du aldrig rädd att något inte skulle gå som planerat?
- Det är klart att man tänkte lite på risker, men det är ju så många som gjort detta före mig och de jag kom i kontakt med har varit helnöjda. Så jag tänkte att jag får ta den risken. För vem vet, kanske jag hade fått gråstarr i framtiden och då måste jag ändå göra samma ingrepp. Då är det bättre att göra det nu än senare tänkte jag.

Vilken metod är du opererad med – och varför?
-Jag är opererad med en teknik som heter RLE (Refracive Lens Exchange)- eller CLE, som går ut på att man byter ut den naturliga linsen mot en konstgjord, precis som vid en gråstarroperation. Jag valde en multifokal lins, som gör att man kan se bra på både långt och nära håll, det var det som passade mig bäst med mitt ålderssende Den lins jag valde heter ReSTOR.

Vad tyckte du var läskigast med själva ingreppet?
- Egentligen tyckte jag inte själva operationen var så läskig utan det värsta skulle varit om jag blev blind efter operationen. Men doktorn försäkrade mig om att man kan inte bli blind av ett sådant ingrepp!

Gjorde det ont?
- Nej, jag kände ingenting.

Hur kändes det efteråt?
- Det kändes lite blött och suddigt i ögat men annars kändes det som vanligt.

Hur lång tid tog det innan du såg bra efter operationen?
- Jag opererade ju ett öga i sänder med en veckas mellanrum. Det var lite jobbigt i mellantiden innan ögonen fick vänja sig tillsammans. Men redan på eftermiddagen, efter jag opererat mitt första öga, kunde jag läsa liten text i mobiltelefonen, vilket var en omöjlighet innan. Jag såg suddigt men samtidigt bra första dagarna. Efter jag opererat mitt andra öga tog det kanske några dagar, sedan såg jag perfekt!

Vad är det bästa med att slippa glasögon?
- Frihetskänslan, jag har ”lurat” åldrandet )

Här kan du även se en film om Gittes operation.

Den vanligaste behandlingen vid ålderssynthet är CLE/RLE. Monovision kan åstadkommas med CLE/RLE. En ögonoperation är avsedd att vara permanent och det är därför önskvärt att man först provar monovision med kontaktlinser innan en operation.

Allt fler väljer att finansiera sin operation med ett bruttolöneavdrag, där arbetsgivaren bekostar operationen och drar kostnaden från den anställdes bruttolön. Det innebär att de som har ett arbete – och en klarsynt arbetsgivare, får en rätt rejäl rabatt på sin ögonoperation. Studenter står helt utanför denna möjlighet då de inte har en fast lön att kunna göra ett bruttolöneavdrag ifrån. Därför tycker vi att de ska få ett rabatterat pris istället.

Vid ett kirurgiskt ingrepp innebär det att man tar risker. Det är inte en ”behandling”, för där har vi istället ett ord som för tankarna till salonger som luktar örtextrakt och som ger en känsla av välbefinnande. Vi vet att det är ett ord som används frekvent inom vår bransch, även av oss själva. Laserbehandlingar eller synfelsbehandlingar kan man ofta läsa om och risken finns att man med det ordet tar udden av allvaret med ett kirurgiskt ingrepp. Men jag är ledsen, det luktar snarare ytdesinfektion än örtextrakt hos oss och efter en operation kan man istället ha ont och se suddigt. Men det är inget vi sticker under stol med och har man fått denna information innan operationen och accepterat det så är det alltid hanterbart.

Sen kommer givetvis det där välbefinnandet allt eftersom läkningen fortskrider och synskärpan förbättras, glöm inte det.